Ett möte jag aldrig glömmer

Efter att ha tillbringat decennier på finansmarknaden är det vissa möten som verkligen fastnar i minnet. Vissa för att de var särskilt intensiva, andra för de insikter de gav – och några för den unika dynamiken i rummet. Ett av de möten jag minns allra tydligast var första gången jag träffade Scott Bessent. Det var en sådan stund när man direkt känner att personen framför en har en särskild skärpa, en närvaro som gör intryck. Marknaderna var i gungning, besluten stora – och mitt i allt detta blev det ett möte jag aldrig glömmer.

Donald Trump nominerade i slutet av november Bessent till posten som USA:s finansminister. En nominering som bekräftades av Senaten i slutet av januari. För många är Scott Bessent ett relativt okänt namn, även om han under hösten nämndes som en kandidat till posten.

Vem är då Scott Bessent? Jag vet! Jag mötte honom nämligen för första gången redan för 30 år sedan. Man brukar säga att det första intrycket består, och det gjorde det verkligen för mig.

Den 16 september 1992 tvingades Storbritannien att lämna valutasamarbetet ERM. Det är ingen hemlighet att George Soros Quantum Fund låg bakom en stor del av de massiva försäljningar av brittiska pund som orsakade detta. Samma dag höjde Sveriges Riksbank marginalräntan till 500%. Tre dagar senare presenterade regeringen och oppositionen ett gemensamt krispaket och räntan sänktes till 50%. Ytterligare sänkningar gjordes under senhösten, men förtroendet för den svenska kronan var i det närmaste förbrukat. Den 19 november upphävdes den fasta valutakursen och kronan tilläts flyta, vilket ledde till en devalvering på omkring 20%. Genom krispaketet samt devalveringen kunde man se att Sveriges konkurrenskraft förstärkts väsentligt.

Vid den här tiden arbetade jag som analytiker på Carnegie Fondkommission. En dag blev jag uppringd av en upprymd Mogens Vad, chef för Carnegies New York-kontor, som berättade att Soros hade gett oss uppdrag att ordna en resa över några dagar till Sverige. Hans team ville på kort tid få en förståelse för hur näringslivet i Sverige såg ut. Vi bokade in åtta till tio möten om dagen med företagsledningar för Sveriges största börsbolag. De ville även träffa Riksbanken, som dock var måttligt intresserade. Jag vädjade och insisterade och till slut lyckades vi få till ett möte med Eva Srejber, dåvarande chef för penning- och valutapolitiska avdelningen.

Soros besök inleddes med en frukost på Grand Hôtel, där jag och en kollega skulle hålla en kort presentation samt gå igenom våra starkaste aktieidéer. Innan vi möttes, ringde vi för att fråga hur vi skulle hitta varandra i foajén. Mannen i telefonen svarade att han skulle ha ”en mycket rosa skjorta”. När vi anlände till hotellet hade vi inga problem att se honom. Gerry Manolovici, en erfaren förvaltare och specialist på emerging markets och Scott Bessent, ansvarig för Soros europeiska förvaltning, mötte oss.

När vi inledde vår presentation lät det så här:

“So guys, tell us about your best ideas.”
“Well, we think that Ericsson is an interesting stock for a number of reasons.”
“Ericsson – the story is over – what’s next?”

Det var inte en kommentar vi vill ha, och vi tappade nästan andan. Därefter hade vi dock en timmes bra diskussioner. Gerry var av den tuffa typen, medan Scott mer lyssnade in. De gånger jag träffat Scott för att diskutera investeringar har han alltid snabbt förstått argumentationen, ställt ett fåtal initierade och smarta frågor och sedan tagit beslut.

Gerry ville gärna spela squash en kväll och bad oss ordna en bra motståndare. ”I’m a B-level player in New York so you gotta find a decent player”. Vi kontaktade anrika Gärdets squash, förklarade situationen och bad dem fixa fram en bra spelare. Och det gjorde de med råge, Gerry fick ordentligt med stryk.

Jag träffade aldrig Gerry igen, men med Scott hade jag en hyggligt frekvent kontakt. Som analytiker presenterade jag ett antal investeringsidéer för honom genom åren. När jag senare arbetade som mäklare i New York höll vi kontakt, även om det blev mer sporadiskt då han sedemera blev CIO, dvs. högste investeringsansvarig för Soros. Han lämnade Soros för att starta sin egen fond, Bessent Capital och drev därefter Key Square Capital fram till inträdet i politiken. Värt att notera är även att Scott varit adjungerad professor vid Yale, där han undervisat i ekonomisk historia.

Så vad vill då Bessent? USA brottas med ett gigantiskt utgiftsproblem, vilket kommer vara i fokus för Bessent, som presenterat sin ekonomiska plan som 3-3-3. Budgetunderskottet ska ner till 3%, en årlig BNP-tillväxt om 3% samt en ökning av den inhemska oljeproduktionen med 3 miljoner fat om dagen. När det gäller tullar har han framfört att detta bör ses som en utgångspunkt i förhandlingar snarare än en strikt policy. En av hans käpphästar är att det skapats alldeles för få privata jobb i USA – det som skapats de senaste åren har varit offentliga jobb. Här sammanstrålar tillväxt och minskade offentliga utgifter. Inflation Reduction Act (IRA) kommer att vara i fokus, och Scott Bessent har kallat den för ”the doomsday machine for the deficit”.

Scott Bessent har också talat om varför han, efter mer än 30 år, lämnar hedgefondvärlden för att ansluta sig till politiken; ”I think in a way, 2024, 2025 or this election cycle, is the last chance for the US to be able to grow our way out of this mountain of debt without becoming sort of a European socialist democracy. I think it’s now or never”.